Om du går ut på stan och sätter dig på en bänk och tittar på alla människor så ser de olika ut, både till utseende och till klädsel. Men då brukar jag börja fundera på vad som finns bakom denna fasad, vad försiggår bakom ögonen, i huvudet. Hur tänker de om vissa saker och vad har de för syn på livet? Det vi nog kan komma överens om är att det finns en hel uppsjö av olika typer av människor med otroligt olika tyckande och tänkande och med olika nyanser och facetter på varenda detalj.
Andra saker som skiljer människor åt är tex utbildning, ekonomi, jobb, ambitioner, beslutsamhet, var de vill bo, vad de söker i livet, färdigheter, blyghet, frimodighet mm. Ja som det brukar sägas ”listan kan göras lång”. Även på dessa saker finns det olika nyanser och grader eller procentsatser. Hur blyg är personen 10, 11, 12% eller hur frimodig är den 88, 89, 90% eller helt omvänt? Hur duktig är personen i det den säger att hon kan?
Börjar man gå in i detalj och dissekerar en person så är det ännu tydligare hur unika vi är.
Ännu en sak är ”hur många lik man är beredd att gå över” för att få igenom sin vilja. Hur mycket vill man bestämma själv eller om man är villig att underordna sig någon oavsett vad jag vill.
Det är detta jag tänker skriva/reflektera om och över lite.
Vi i vår församling är just nu inne, där styrelsen har ett förslag, på att kalla och anställa en pastor (herde), då vi inte har haft en på ett tag.
Precis som det står i Matteus 9:36 (SKB) När han såg folkskarorna, fick han en innerlig medkänsla med dem, eftersom de var rivna (ofredade, ansatta) [av dem som skulle leda dem] och hjälplösa (slagna till marken; skingrade), som får utan herde.
Eller i en annan översättning (SFB15) När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem, för de var härjade och hjälplösa som får utan herde.
Första Petrusbrevet 2:25 (SFB15) Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.
Att inte ha haft en herde på ett tag medför vissa saker (även om man har en kan man hamna där), som vi läste i verserna ovan, som vilsenhet, härjade, hjälplösa, rivna, slagna, skingrade mm. Alla dessa saker medför och formar församlingen.
Jag skulle även här vilja komma med några egna reflektioner: Man tappar bibelkunskap (samsyn på ordet), inriktning (oklart åt vilket håll man ska gå), det bildas onödiga grupperingar, personer vill komma fram och få en position och inflytande, styrelsen tar över det andliga ledarskapet som de inte är kapabla till, de som behöver hjälp får inte den hjälp och ledning de behöver, har man tillresta talare hela tiden är det ofta ”russin i kakan” och/eller ingen som jobbar vidare med budskapet i församlingen.
Lite mer bibelord med mina reflektioner:
- Johannesevangeliet 10:16 (SFB15) Jag har också andra får som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så ska det bli en hjord och en herde. Församlingen vet inte vilken röst de ska lyssna till och följa, och när det kommer en herde har de svårt att höra just den rösten.
- Johannesevangeliet 10:14 (SFB15) Jag är den gode herden. Jag känner mina får, och mina får känner mig. Johannesevangeliet 10:3 (SFB15) För honom öppnar portvakten, och fåren lyssnar till hans röst. Han kallar på sina får och nämner dem vid namn och för ut dem.
Utan en herde är det ingen som känner fåren som en herde ska känna och då är det svårt att Ps. 23 ska bli en verklighet.
- Johannesevangeliet 10:13 (SFB15) Den som är lejd bryr sig inte om fåren. En herde har (eller borde ha) ett speciellt hjärta för sina får som ingen annan har.
- Johannesevangeliet 10:4 (SFB15) När han har fört ut alla sina får går han före dem, och fåren följer honom eftersom de känner hans röst. Människor vet inte vem de ska följa eller lyssna på.
Enligt mig är det stora problemet med att kalla en pastor/herde utifrån, ofta blir att det här ett steg i karriären, där man går från en liten församling till en större och förhoppningsvis till slut kommer till den största och kanske till och med bli den som representerar hela samfundet. Nu behöver det inte bli så. Har även sett och hört många pastorer som ”känner” att Gud har kallat dem till resandepredikant, då det antagligen är bekvämare för då behöver man inte stanna kvar och jobba med fåren, människorna.
Detta är en sida av myntet (herdens roll), den andra sidan är människorna (fårens roll).
En av de svåraste sakerna man kan jobba med idag är människor, stora som små. Alla har en mer eller mindre stark vilja, åsikt, krav, önskan, strävan, uppfattningar, idéer, syn på saker, mm. Till allt detta har vi alla olika känslor och känslouttryck, som glädje, ilska, frustration, envishet, känslighet mm. som herden ska förhålla sig till.
Hur lätt är det att komma som pastor och vara en herde för får som är starka personligheter och som är vana att få bestämma och få sin vilja igenom? (Speciellt för en anställd pastor som ”sitter i knät” på en styrelse.)
Är styrelsen och andra ”får” villiga att lägga ner sitt eget och följa den nya pastorn? Är man villig att underordna sig, kanske, en yngre person med mindre erfarenhet och rutin och med annan syn på saker och ting?
Jag har sett detta gång på gång i olika församlingar och om och om i samma församling.
I Rom 15 vers 5 och 6 står det: Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga med varandra efter Kristi Jesu vilja, så att ni alla med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Far.
Varför är enhet så viktig?
Matt 12:25 (SFB15) Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: “Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller familj som är splittrad kan inte bestå.
Markus 3:25 (SKB) Om en familj är splittrad (strider mot sig själv), kan den inte [heller] bestå. [Om detta stämmer för nationer och familjer, då gäller det också Satan:]
Detta är en princip som gäller, oavsett om det som i texten handlar om Satans rike, eller ett rike, en stad, en familj eller en nation. Man (jag) skulle även kunna lägga till en församling, en förening, en intressegrupp, mm.
Står en församling enig och går åt samma håll kommer den uträtta mycket.
Matteusevangeliet 18:19 (SFB15) Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så ska de få det av min Far i himlen.
Matteusevangeliet 18:20 (SFB15) För där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.”
”I mitt namn” och ”kommer överens” talar och pekar på enighet.
Vad är då lösningen?
Det är nog många, både stora och små saker som behöver göras, men vi behöver lägga ner våra egna liv inför Jesus och säga ”ske din vilja och inte min”. Vi behöver ”korsfästa vårt kött var dag”, dö bort ifrån oss själva och jobba på vår frälsning och vår helgelse. Få Guds kärlek till varandra, där vi både hjälper och har tålamod med varandra.
