(Förklaring. SKB står för Svenska KärnBibeln och är förstärkt och med förklaringar (kan ibland kännas rörig att läsa, men bra vid studier), SVEN =1917 års översättning, SRB16 är Svenska ReformationsBibeln.)
I bibeln står det att de troende ska driva/kasta ut demoner. Se Mark. 16:17-18 (SRB16)
Och dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar, de ska tala med nya tungor, 18 de ska ta upp ormar och om de dricker något dödligt, ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka och de ska bli friska.
Att driva ut demoner handlar om att sätta människor fria och att de ska kunna leva sitt liv fullt ut på ett sätt som Jesus vill. Nu vet jag att det finns skilda åsikter om att om kristna, frälsta kan ha demoner. En sak jag vet är att det finns ingen kristen som är fullkomlig, att det finns många kristna som brottas med svåra saker som de inte kan låta bli att göra och få seger över och att man hör om pastorer som gör hemska, okristna saker och som jag vet ”vanliga” kristna också gör. Vi måste börja kalla saker för vad de är och inte förminska eller försöka ursäkta det. Synd är synd i Guds ögon, punkt slut, oavsett hur mycket vi än kallar det för misstag eller snedsteg. Äkta kärlek är att ta itu med synden, inte att se mellan fingrarna på den. Jag tror att allt ifrån att en kristens tankar kan vara inspirerade (ansatta) av Satan till att demoner sitter på tronen på ett visst område och binder människan hårt, som t.ex. porrberoende, alkoholberoende, pengabegär, skvaller, avundsjuka mm.
I fortsättningen kommer jag att skriva med utgångspunkt från, ”en människa som tagit emot Jesus”, men som inte har seger på alla områden i sitt liv. (Alltså inte en ofrälst och/eller en helt demonbesatt människa.) Områden man brottas med eller att man inte kan bryta ett dåligt mönster eller en dålig vana, saker som inte är Gud välbehagligt. Man är hårt ansatt av demoner eller att en eller flera demoner är herre på vissa områden i människans liv. Saker som vi kan läsa om tex. i Gal. 5:16-21 och i 2 Kor. 12:20-21
Galatebrevet (SKB)
16 Jag säger er: vandra hela tiden [lev ständigt] i Anden, så kommer ni [absolut] inte att ge efter för (så skulle ni aldrig vilja uppfylla) köttets begär (lust, åtrå) [tillfredsställa den fallna människans fokuserade längtan och passionerade lust]. 17 För köttet [den fallna mänskliga naturen] har [ständigt] en stark längtan att undertrycka Anden, och Anden [har ständigt en stark längtan] att undertrycka köttet. De står emot varandra [motarbetar varandra och ligger i konstant konflikt] så att ni inte kan göra de saker ni skulle vilja. 18 Men om ni leds av Anden, står (är) ni inte under lagen.
Köttets gärningar
19 Nu är köttets gärningar [den mänskliga naturens handlingar] uppenbara (välkända). De är:
– sexuell omoral (otukt – gr. porneia), [Porneia härstammar från ett grekiskt ord för att sälja, som i sin tur kommer från ett verb som betyder ”att trafikera” och som inbegrep slavhandel. Pornografi – porneia och grafo (där det senare betyder ”något skrivet eller tecknat”) är en beskrivning av någon som säljer sin kropp.]
– orenhet (smutsighet) [här avses troligen både rituell orenhet som kom av olika tillstånd som gjorde en person oren, men även ens orena ”uppblandade” tankar/sinne],
– lössläppthet (tygellöshet, sensualitet, oavhållsamhet – gr. aselgeia) [vältrande lyx; ett sexuellt utsvävande liv i orgier – den primära synden i Sodom och Gomorra, se 1 Pet 4:3; 2 Pet 2:6],
20
– avgudadyrkan [tillbedjan av en mänskligt framställd bild, avbild, avgud eller idol, dvs. något annat som tar Guds rättmätiga plats],
– drogbruk (ockultism, trolldom – gr. pharmakeia), [Det grekiska ordet för drog, medicin eller medicinsk behandling är pharmakon och kommer ursprungligen av att ge dryck med hjälp av trollformler. Ordet för apotekare är pharmakeus. Det beskrev någon som tillredde droger eller gifter och som i förlängningen även kunde kallas trollkarl. Droger användes vid hednatemplen för att försätta sig i trans]
– fientligheter [hat, avsky, bitterhet och ovänskap],
– gräl (kiv, ordstrider, gnabb) [som orsakar splittring i sin iver och stridslystenhet],
– avund (avundsjuka, svartsjuka, ofördragsamhet; ordagrant: hetta – gr. zelos),
– vredesutbrott [temperamentsfulla, okontrollerade och upprörda känsloyttringar],
– intriger (stridigheter, partikäbbel) [rivalitet och själviska ambitioner för egen vinnings skull],
– splittringar (meningsskiljaktigheter, delningar, uppdelningar) [som resulterar i att man lämnar någon man varit lojal mot, att man överger och agerar rebelliskt och uppviglande],
– falska läror (villoläror, partier – gr. haireseis) [elittänkande sekter som föredrar slutenhet i grupp],
21
– känslor av missunnsamhet [starka känslor av avund – eller svartsjuka, en illvilja som leder till en önskan att ta ifrån någon annan det den har],
– fyllerier (berusningsmedel – gr. methai) [alkohol eller drogkonsumtion],
– supkalas (gr. – komoi) [vilt firande som bara gick ut på att i onyktert tillstånd få sina begär tillfredsställda, se 1 Pet 4:3]
och [allt] annat sådant (liknande saker)
som jag [redan nu] i förväg säger er [varnar er angående] – precis som jag [också] sa förut: de som verkligen gör [sig skyldiga till] sådana saker [rutinmässigt ger sig hän åt köttets gärningar – sexuell omoral, avgudadyrkan, hat, omåttlighet osv, se vers 19-21] ska inte ärva Guds rike (kungarike). [Apg 10:42]
2 Kor. 12:20-21 (SKB)
20 För jag är rädd att jag inte ska finna er sådana som jag skulle önska när jag kommer, och att ni inte ska finna mig sådan som ni skulle önska. Jag är rädd att jag ska finna
– stridigheter (grupperingar, gräl),
– avund (viljan att få vad någon annan har, med den sjuka önskan att också den andre ska förlora vad den har),
– okontrollerat temperament (ilska, vrede),
– själviskhet (självupptagenhet),
– förtal,
– skvaller,
– högmod (uppblåsthet, arrogans)
och
– oordning
bland er. 21 Ja, jag är rädd att min Gud ska förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag måste sörja över många som tidigare har syndat och inte omvänt sig från den
– orenhet (sexuell orenhet i tanke och handling, utsvävande liv, mer fokus på den moraliska orenheten än den fysiska akten),
– sexuell lössläppthet (otukt)
och
– sensualitet(lösaktighet, egen njutningslystnad utan några moraliska gränser), som de tidigare har praktiserat (ägnat sig åt).
OBS VIKTIGT! Det är viktigt att förstå det gäller både ”stora” och ”små” saker/synder, hur vi lever, talar och tänker. Är det i enlighet med hur Bibeln ser på det?
Att be och driva ut en eller flera demoner från en människa som inte vill bli befriad är dömt att misslyckas. Bara för att du ser ”problemet” eller att du vet vad som måste till, så innebär det inte alltid att personen i fråga vet och/eller vill göra det som behöver göras. Om så är fallet är det bättre att undervisa tills hon förstår hur Gud ser på saken och kan ta ett kvalitativt beslut. 2 Petr. 2:22 (SVEN) Det har gått med dem såsom det riktigt heter i ordspråket: »En hund vänder åter till sina spyor», och: »Ett tvaget (tvättat) svin vältrar sig åter i smutsen.»
Det är bra att förbereda personen ifråga så de vet vad som vad det handlar om och vad som krävs. Tänk: före, under och efter som en helhet och inte bara det som sker i ”under”.
Före
Omvändelse, bekännelse och förlåtelse är viktigt.
– Omvändelse, Gud vill att vi ska vända oss bort från allt som Han tycker är synd och som håller oss fångna och bundna. Synd håller oss tillbaka. Synd gör att demoner har eller får en ingång i ditt liv på områden. Omvändelse betyder att du vänder dig 180 grader, alltså du vänder ryggen mot det och går åt ett helt annat håll, du går bort ifrån det.
– Syndabekännelse, bekänn för Gud och/eller en annan människa. 1 Joh. 1:9 (SVEN) Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.
Personen i fråga behöver inte gå till alla inblandade och bekänna. Bara de som den helige Ande manar personen att gå till.
– Förlåtelse, Joh 20:23 (SRB16) Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden. 2 Kor. 2:9-11 (SKB), 9 När jag skrev till er var det också för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt [även i svåra frågor]. 10 Den som ni förlåter, förlåter också jag. [Paulus visar att förlåtelse är en viljehandling.] Det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort inför den Smordes (Kristi) ansikte för er skull, 11 för att vi inte ska bli överlistade (rånade) av Satan. Hans avsikter (planer, intentioner) känner vi till.
[Satans plan är splittring. Bitterhet och oförlåtelse är ett av de vanligaste sätten djävulen bedrar och får ingång i människors liv, se Matt 6:14-15; 18:35; Mark 11:25-26; 1 Kor 11:29-30; Jak 3:16. Satans plan var att stjäla en broder från församlingen. Både en ovilja att omvända sig och en ovilja att upprätta den som ångrat sig gynnar djävulen.]
Under
Under demonutdrivningen kan demonen/erna manifestera sig på något sätt. Det kan ske antingen i tal och/eller att han får personen att göra något. (se Luk. 8:27-36). Tänk på att demonerna inte drivs ut bara för att man höjer rösten, skriker eller säger ”i Jesu namn”, utan för att du vandrar med den helige Ande och att Jesus känner dig, då är du känd i andevärlden. Du måste som jag brukar uttrycka det ”leva ett förberett liv”, studera tex. Paulus.
Apg. 19:13-16 13 Några kringvandrande judiska andeutdrivare tog sig då för att nämna Herren Jesu namn över dem som hade onda andar, och sa: Vi besvär er vid den Jesus som Paulus predikar. 14 Och det var sju söner till en viss Skevas, en judisk överstepräst, som gjorde så. 15 Men den onde anden svarade och sa: Jesus känner jag, och Paulus vet jag om, men vilka är ni? 16 Och mannen, i vilken den onde anden var, rusade på dem och övermannade dem och besegrade dem så att de nakna och sårade flydde ur huset.
Tänk på att det kan ta tid, så se till att inte stressa och att det kan behövas ”bön och fasta”(Mark. 9:29).
Efter
Efter att en människa har blivit av med demoner känner de ofta en inre frid och lättnad, men det gäller att personen är på sin vakt.
Luk. 11:21-26 SKB
21 När en stark man [i det här fallet Satan], beväpnad från topp till tå, bevakar sitt palats är hans ägodelar säkra. [Djävulen liknas här vid en stark man som bevakar sitt rike och håller sina ägodelar, människor, fångna och bundna.] 22 Men när den som är starkare [Jesus] kommer, attackerar och segrar över honom, så tar han ifrån honom alla vapen (hela sin rustning) som han hade satt sitt hopp till. Segraren fördelar sedan bytet [befriar människorna som varit bundna av djävulen]. 23 Den som inte är med mig [tar min sida och tror på mig] är emot mig, den som inte samlar med mig [engagerar sig i min seger och det jag gör], han skingrar.
[Det går inte att vara neutral i andliga frågor, tar man inte ställning för Jesus är man emot honom. Jesus fortsätter att tala och beskriver vad som sker med en människa som blivit befriad från onda andar, men inte bjudit in Jesus att vara herre i sitt liv.]
24 När en oren ande lämnar en människa, rör den sig över vattenlösa (torra) trakter och söker en temporär viloplats men hittar ingen. Då säger den: ’Jag vänder tillbaka till det hus jag lämnade.’ 25 När den kommer tillbaka, ser den att huset är städat och iordningställt. 26 Då går den bort och tar med sig sju andra andar, ännu ondare (värre, skadligare) än den själv, och de går in och bosätter sig (permanent) där. För den människan blir situationen nu ännu värre än den var från början.”
Efter friden och lättnaden kommer oftast ett motangrepp, en attack från fienden, se vers 25 och 26 i Luk. 11. Alltså gäller det att vara på sin vakt och veta vad man ska göra. I Efesierbrevet 6:13 (SVEN) står det: Tagen alltså på eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen (kan) stå emot på den onda dagen och, sedan I (ni) haven (har) fullgjort allt, behålla fältet.
”Fullgjort allt” = intagit nya områden för Jesus, där områden har erövrats tillbaka till Jesus från Satan och demoner också ingår.
Sen står det att vi ska ”behålla fältet”.
Då blir frågan: Hur behåller man fältet?
Djävulen attackerar dig på områden som du är svag på. Har demoner fått styra och ställa på ett område och de blir utdrivna därifrån innebär det inte per automatik att du blir stark på det området, som vi kan läsa mellan raderna om i Luk. 11. Utan du måste byta den gamla vanan mot en ny, och det kan ta tid. Du måste verkligen låta Jesus bli Herre i det nyintagna området. Här kommer några saker som är bra att göra, både för att bygga upp dig, bli stark på området och för att kunna stå emot:
– Be och umgås med Gud och gå in i bön när frestelsen attackerar, Markus 14:38 (SKB) Ni måste vaka (vara vakna, alerta) , och be, så att ni inte kommer i frestelse! Anden är villig, men köttet är svagt [den syndfulla naturen kan lätt bli frestad] .”
– Fördjupa dig i bibeln (allmänt), hitta bibelord som du ”står på” när det blir jobbigt (specifikt). Tala ut dem högt. Jos 1:8
– Lev och vandra med den helige Ande, Gal. 5:16
– Ha sanna vänner som hjälper dig (äkta kristen gemenskap) Apg. 2:42
– Förnya ditt sinne, Rom 12:2
– Underordna dig Gud, Jak 4:7
– Stå emot djävulen, Jak 4:7
– Håll ut i prövningen, stå emot begäret, Jak 1:12-15, håller du ut kommer frestelsen och begäret bli svagare och svagare.
– Gör något radikalt för att inte falla, Mark. 9:43-48 [Jesus lär inte ut självstympning, för även en blind man, eller en människa utan armar och ben kan synda. Poängen är att med alla medel motverka synden, att inte utsättas för frestande situationer, att kasta bort sådant som förleder. Det är vår brist på självbehärskning som är problemet. Jesus säger ”det är din hand, din fot, ditt öga” – ta ansvar.] (Från SKB)
– Förbli i ljuset, 1 Joh. 2:10
– Bedra inte dig själv, kom inte med bortförklaringar och undanflykter, Gal. 6:7-8
– Ha en plan hur du ska agera innan frestelsen eller begäret kommer, vet när du är som svagast på dygnet, försätt dig inte i situationer där du frestas eller där begäret kan komma och växa sig starkt.
– Sjung och lyssna på lovsång
– Gå ut och vittna för människor
– Lyssna på BRA undervisning (finns mycket dålig också) på nätet.
– Gå en bibelskola, finns både sådan som du måste gå till eller via nätet.
– Vapenrustningen, se nedan (med förklaring och med förstärkande ord. SKB) Ef. 6:13-18
”Efter” är viktigt att hjälpa människor med. Om vi inte gör det kommer vi att få ”syskon” som pendlar onödigt mycket i sitt sinne och mår dåligt, blir besvikna och faller tillbaka mm. Vi måste både visa på vilket ansvar som ligger på dem, på Gud och på oss som ska stötta och hjälpa. Precis som det övriga kristna livet som är, att vi ska bli mer och mer mogna, gå från mjölk till fast föda till osv. så är en befriad person i en mognadsfas eller på väg från mjölk till fast föda, från barn till vuxen. Vi ska hjälpa, leda och se till att de blir ”självgående” på sina nya intagna områden. Vi vill ju inte att de ska vara omogna, mjölkdrickande barn onödigt länge.
Lite mer bibelord
Luk. 22:39-40 (SKB)
40 När han kom till platsen sa han till dem: ”Be att ni inte kommer i [ger efter för] frestelse.”
[Jesus uppmuntrar dem inte att be att de inte ska bli frestade. De är frestade. Frestelse är en oundviklig del av det mänskliga livet. Istället uppmanar han sina lärjungar att inte ”gå in i” eller ”ge efter för” frestelse.]
Gal. 5:16 (SKB) Jag säger er: vandra (gr. peripateo) hela tiden [lev ständigt] i Anden, så kommer ni [absolut] inte att ge efter för (så skulle ni aldrig vilja uppfylla) köttets begär (lust, åtrå) [tillfredsställa den fallna människans fokuserade längtan och passionerade lust].
Matteus Evangelium 16:23 (SRB16)
Då vände han sig om och sa till Petrus: Gå bort ifrån mig, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors. Petrus tanke var inspirerad av Satan.
Vapenrustningen
Efesierbrevet 6:13-18 (SKB)
[Under den tvååriga fångenskapen i Rom satt Paulus fastkedjad vid en romersk soldat i fyratimmarspass, se Fil 1:13-14. Paulus använder nu den romerska soldatens utrustning för att illustrera den andliga kampen varje troende står inför.]
13 Ta därför [på grund av att ni är i en andlig kamp, vers 12] upp (för att bära och använda) hela Guds vapenrustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen [en period av fara, demonisk ondska eller stora frestelser], och stå upprätt [som segrare i striden] efter att ha fullgjort allt. 14 Stå alltså upprätt [behåll fältet och backa inte från er position] sedan ni:
Spänt (spänt om, fäst upp) sanning [som bälte, gördel] runt höfterna.
[Ordagrant: ”omgärdat era höfter med sanning” dvs. försett höfterna med ett omringande skydd av sanning – ett bälte eller en gördel som stöttade upp soldaten så att alla andra delar av rustningen också kunde brukas på rätt sätt. Att vara sann, äkta och trogen Jesus är grunden i all andlig krigföring. Hyckleri och osanning blir annars som lösa kläder och illasittande skydd som hindrar rörligheten.]
Iklätt er rättfärdighetens bröstpansar.
[Bröstpansaret skyddade hjärtat och de vitala delarna. Genom tron på Jesus får en människa ta del av Guds rättfärdighet, och är fullständigt förlåten all synd. Utan ett rent samvete blir vi paralyserade och faller offer för fiendens anklagelser.]
15 Snörat [spänt fast sandaler under] fötterna med beredskap (beredvillighet, skyndsamhet, iver) som fridens evangelium [det goda budskapet om frid med Gud och människor, Guds välsignelse på alla områden, frälsning, trygghet och evigt liv efter döden] ger.
[En romersk soldats skor var gjorda av läder och metall och snörades fast. Under skorna var spikar, så att han stod stadigt. Att ha frid med Gud ger en lätthet att avancera framåt, men gör också att vi kan stå stadigt mitt i striden. Vers 14-15 är en mening i grekiskan, följd av vers 16-20 vilket visar hur dessa punkter hör ihop.]
16 Framför allt (även i betydelsen ”framför de andra skydden”, se vers 14-15), ta upp (lyft upp för att bära och använda) trons sköld, genom vilken ni [tillsammans] kan släcka den ondes alla brinnande pilar.
[Här hänvisas till den stora rektangulära lätt välvda stridsskölden som kallades för ”dörren” (lat. scutum) och som var över en halv meter bred och mer än en meter hög. Sköldens stora mått gjorde att den omslöt hela soldaten när han kröp ihop bakom den. På samma sätt har alla kristna blivit tilldelade ett mått av tro, se Rom 12:3. Här finns även en koppling till att tron på Jesus är dörren för att bli räddad, se Joh 10:9. På sköldens framsida fanns en markering som visade vilken legion soldaten tillhörde. Trons sköld markerar tillhörighet. De romerska legionärerna kunde bilda en mur av sköldar, en ”testudo” (sköldpadda) och förflytta sig i grupp utan att någon kom till skada. Rätt använd, tillsammans med andra troende, ger trons sköld ett fullständigt skydd mot fiendens alla brinnande pilar.]
17 Ta emot (välkomna) frälsningens hjälm [som bevarar dina tankar och ger hopp om befrielse].
[På samma sätt som hjälmen skyddade den romerska soldatens huvud, skyddar frälsningens hjälm den troendes huvud och sinne. Hjälmen var den sista delen av rustningen som soldaten tog på sig innan strid. I 1 Thess 5:8 beskriver Paulus hjälmen som ”hoppet om frälsning”. Hoppet är en av tre aspekter av frälsningen. I hoppet ser den troende fram mot en dag av fullständig befrielse med en ny uppståndelsekropp, men frälsningen är också något som redan skett när den togs emot av nåd i tro, se Ef 2:5, 8. Samtidigt är frälsningen också en pågående helgelseprocess, se Fil 2:12. Samma betydelse finns i Fil 2:12 där Paulus uppmanar de troende att ”arbeta” på sin frälsning och befrielse. Frälsningens hjälm har att göra med befrielse och förmågan att tänka klart.
Ett annat ord än i vers 13 används här för ”ta”. Detta ord har innebörden att ta emot och välkomna som en gåva.]
Ta [också] emot (välkomna) Andens svärd, som är Guds ord.
[Svärdet (gr. machaira) är ett kortare sticksvärd som användes av infanteriet och som på latin kallades gladius. Här används inte det grekiska ordet logos för det skrivna ordet utan rhema, som är ett specifikt ord levandegjort av den helige Ande. Det är bara den del av Guds ord som vi känner till och förstår som vi kan använda för att vinna segern, se Joh 8:32. Svärdet användes både för att parera fiendens utfall och gå till motattack, se Matt 4:1-11.]
18 [Stå fasta och ta upp hela vapenrustningen, se vers 14-17] genom all [slags] bön (i förtroligt bönesamtal) och vädjan (för personliga behov) [1 Tim 2:1] när ni alltid [vid varje givet tillfälle] ber i Anden, och [just] för detta syfte vakar med all uthållighet och vädjan för alla de heliga (Guds utvalda folk).
[En romersk soldat hade också spjut som ingick i utrustningen. Det är inte otroligt om Paulus nu liknar bönen vid ett spjut som kan kastas framåt och förbereda vägen. Det specifika ordet för uthållighet gr. proskarteresis förekommer endast här. Det beskriver en stark vilja att inte ge upp – seger kan endast ges i samarbete med Gud.]
