Något som gör oss påmind lite då och då, när någon dör i vår närhet.
Ibland så känns den mer naturlig, en del av livet. Ibland helt oväntat, när någon i vår närhet rycks ifrån oss alldeles för tidigt eller på ett onaturligt sätt. Det kan kännas orättvist att mista någon, eller så känns det som om människan har levt färdigt sitt liv. Oavsett hur eller när någon dör, så finns det en mänsklig saknad som är naturlig och är rätt att få ha. Vi måste få sörja.
Någon har sagt: Det är farligt att leva, man kan dö.
Ingen kan med 100 % -ig säkerhet säga vad som händer och hur det känns, den sekund vi tar vårt sista andetag. Många är rädda för att det ska göra ont, rent fysiskt. Andra är oroliga för hur de har förvaltat sitt liv,
inför en högre ”makt”. Vägen mot döden är helt unik för varje människa, ingen har samma historia. Vi börjar dö så fort vi blir till, även om det känns annorlunda i början av livet.
När vi blir påminda om döden brukar många börja tänka på vad som är viktigt och väsentligt i livet. Vi börjar prioritera om i våra liv.
Enligt bibeln bestäms var vi kommer att hamna, av vårt jordeliv. Om vi har tagit emot Jesus, och ”fullbordat
vårt lopp”. (2 Tim 4:7 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron.)
Vi i västvärlden har vaggats in i en falsk trygghet av att, ”bara vi är frälsta”, kommer vi till himmelen. Denna lögn skickar otroligt många människor till en annan plats. (Läs i Matteus 7:13-, om port och väg)
Tänk lite på denna vers i Matt och parallellversen i Lukas.
Matt 10:28
Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna.
Luk 12:5
Jag vill visa er vem ni skall frukta. Frukta honom som har makt (förmåga, kraft, styrka) att döda och sedan kasta i Gehenna. Ja, jag säger er: Honom skall ni frukta. (om man är död, kommer man att bry sig om man kastas i Gehenna?)
Gör vi det, ”fruktar vi Honom som kan döda och sedan kasta i Gehenna”? Tänk efter, rannsaka dig, granska dig noga, undersök dig grundligt, och var ärlig, vad blir ditt svar?
Läser vi vår bibel och verkligen ser vad Gud vill att vi ska göra som Hans lärjungar, blir åtminstone jag orolig över mitt liv. Jag kan inte säga att jag är någon vidare bra ”lärjunge” som följer min mästare och herre och gör vad han säger i allt.
Hur är det med dig?
Följd frågorna blir:
- Lever jag i en lögn?
- Vad måste jag ändra på i mitt liv?
- Vill jag ändra på mitt liv eller vill jag leva som förut?
- Är jag villig att gå hela vägen? Inte bara så länge JAG känner för det.
- Är jag beredd på att betala det pris det kostar, oavsett vad? (ifråga om: vänner, status, stolthet, anseende, karriär, uppoffringar, familj, släkt, bekvämlighet, pengar, mm.)
Det viktiga är inte om jag känner (till) Jesus, utan om Jesus känner mig. (Matt 7:22-23 22 Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? 23 Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!)
En början är att tänka över sitt liv i detalj, så mycket det går. Skriv anteckningar. Gör det bedjande, tillsammans men den helige Ande. Låt det ta den tid det tar. Börja göra förändringar på en gång, vänta inte. Skjut inte på de jobbiga, utan ”ta tjuren vid hornen” och sätt igång. Hämta styrkan hos Gud för detta och inte hos människor. Läs om vad Gud förväntar sig av dig.
