Gå in i en kyrka idag, speciellt frikyrkor, hur värdigt är det där egentligen?
Tänk er scenariot, att konungarnas Konung och herrarnas Herre sitter framme på scenen och väntar på att Gudstjänsten som är ämnad åt Honom ska börja. Olika människor kommer in i salen, vissa med alla veckans händelser i huvudet, vissa med tanken ”undra när mötet slutar så jag får komma hem”, vissa kommer precis i tid uppstressade pga. allt strul med barnen, vissa kommer försent och pratar och klampar så alla inne i salen hör och störs, vissa kommer inte alls pga. att de inte orkar och måste klippa gräset för det har regnat så mycket.
När väl de flesta har kommit sätter de sig ner och pratar och har fortfarande fokus på allt annat än Han som sitter på scenen. Under sång, lovsång och bön sitter de nonchalant med armarna i kors och är någon annanstans i tankarna. De är inte villiga att ens försöka komma i ”rätt position” till Honom som sitter på scenen. Inte en enda gång under dessa tillfällen står de upp, lyfter händerna, knäböjer, dansar, jublar, sjunger eller uttrycker sig med ord till Honom som sitter på scenen. Vissa gör det lite halvhjärtat.
Någon kanske säger: ”Ingen ska tala om för mig vad jag ska göra, jag är fri att göra hur jag vill” eller ”Jag gör allt detta inombords”. Den ande som du är fylld av kommer att ge ett återsken på utsidan.
Och värre är, vi har inte ens på insidan böjt, bugat eller fallit på knä inför Honom som sitter på scenen. Lite skämtsamt som någon har sagt: Lampan är tänd men ingen är hemma.
”Det är så många i våra kyrkor som ger ett sken av att vara kristna men i sitt hjärta inte till fullo har böjt sig”.
Vi kommer till kyrkan precis som när vi går till en varuautomat på jobbet, trycker på några knappar och vill bara ha.
Tänk om Gud inte kommer förrän alla samlade har kommit i rätt position?
Matt 6:33
Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.
Eller lite fritt översatt: Ge det Gud ska ha och på det sätt som Han vill först, sen kommer allt det andra som ett resultat av detta att tillfalla dig.
2 Mos 3:5
Då sade Gud: ”Kom inte hit! Tag av dig skorna, ty platsen där du står är helig mark.”
Moses kunde inte komma hur han ville.
Vi kan även läsa om alla ordningar och regler som Moses fick angående hur det skulle gå till i templet.
Malaki 1: 6
En son hedrar sin far, en tjänare sin herre. Om nu jag är en far, var är då den heder som borde visas mig? Och om jag är en herre, var är då fruktan för mig?
Var är den heder och fruktan för Gud som Han vill ha?
Fil 2:6
Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte 7 utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa 8 ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset. 9 Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, 10 för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, 11 och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren.
Vi måste ”ödmjuka oss och vara lydiga”. För den dagen kommer då alla ska stå inför Honom och böja knä och bekänna Jesus som Herre. Då kan vi göra det av fri vilja och i glädje.
