Ibland, och det kommer oftare, ställer jag mig frågan: Vad håller vi på med? Eller om vi gör det lite mer personligt: Vad håller du och jag på med?
Nu undrar ni kanske vart jag ska komma, så jag går rakt på sak med en ny fråga. I detta land där man hela tiden måste tänka på vad man säger och trippa på tå för att inte stöta sig med någon.
Tror vi, du och jag, verkligen på bibelns Gud?
Vi har den goda bekännelsen med munnen, men våra liv vittnar om något helt annat. Är vi riktigt ärliga så är vi väldigt självupptagna. Vi håller bland annat på med ”kyrkopolitik” på olika nivåer, har åsikter om än det ena och än det andra, och i mitt tycke oftast om bagateller.
Bagateller i proportion mot himmel eller helvete, var människor kommer att tillbringa evigheten. Om jag, eller vi, nu tror på att det finns ett helvete hur kommer det sig att mitt liv och mina handlingar inte är i linje med vad jag tror? Var har min nöd för de människor som inte kommer att tillbringa evigheten med Gud tagit vägen?
Studerar vi skriften om hur helvetet är, skulle vi inte önska vår värsta fiende att komma dit. Om vi verkligen trodde att helvetet är en sådan plats som bibeln beskriver, skulle vi göra allt och offra allt för att ingen ska hamna där. Vi skulle strunta i allt vad prestige, ryckte, anseende, karriär, pengar, utseende, prylar, ja vi skulle verkligen offra allt för att tala om för så många människor vi kunde om att de måste bli frälsta.
Jag läste i häftet ”Från minus till plus”, skrivet av Reinhard Bonnke. Att man kan likna alla människors liv vid, att vi från födseln faller fritt, från ett plan, mot marken i ca.180 km/h. Jesus har gett alla en fallskärm, genom Golgata, men vi som har dragit i snöret (blivit frälsta) måste få andra att dra i sina snören. Annars kommer de att träffa marken med dess oerhörda konsekvenser. Antingen är vi likgiltiga och struntar i det eller så gör vi något.
Det är ju faktiskt inte bara okända människor som faller utan även nära och kära som faller och kommer att drabbas av det oundvikliga om de inte drar i snöret. Har vi egentligen något val?
Har vi samma iver som den första församlingen?
Apg 19:10 Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.
Vilken iver att nå ut med budskapet.
I ljuset av detta:
Vad håller vi på med? Tror vi verkligen på Gud? Är vi beredda att betala priset, verkligen ifråga om allt? Lyder vi Honom i allt som Han säger till oss i sitt ord? Att alltid sätta Gud först och göra även det som vårt kött skriker ”NEJ” till, och verkligen dö bort från oss själva?
Var tog alla planer vägen, från ungdomen, då man skulle ut och vinna hela världen. Har vi blivit alldeles för påverkade av samhället och världen runt omkring oss och anpassat oss för mycket? Har det blivit bekvämare att inte sticka ut och att inte vara annorlunda?
Frågan vi aldrig kommer att komma förbi i någon av livets alla frågor är:
Hur kommer Jesu reaktion bli när vi ska göra avräkning på våra liv.
Gal 6:7
Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda.
En tänkvärd berättelse till sist.
– En man kom till himmelen, blev insläppt och blev visad runt. De gick förbi det ena fina huset, slottet och palatset, gjorda med mer eller mindre dyrbara material. Förväntningarna i mannen började gro. Han började tänka på hur det hus som han skulle spendera evigheten i såg ut.
Tillslut kunde han inte hålla sig längre och frågade var hans hus var och om de kunde gå dit. De gick en bra stund och han märkte att husen blev mindre och mindre fina. Till slut stannade de, långt utanför staden, på en leråker framför ett skjul. Det var gjort av ruttna brädor och lite rostig, korrigerad plåt.
Han som hade visat mannen runt sa att: ”Här ska du bo.”
Mannen stod undrande och frågade tillslut guiden varför han skulle bo i ett skjul och inte i ett av de fina husen.
Guiden svarade: Det var det här byggmaterial som du skickade upp under ditt liv på jorden.
Matt 6:19-21
19 Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl.
20 Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl.
21 Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.
