Hur ser stafettpinnen ut som du ska lämna över?
I bibeln står det inget om någon stafettpinne, men vi kan mellan raderna läsa att det är så Gud har tänkt.
Guds tanke var att vi skulle föra vidare det vi fått från generation till generation. Och att vi ska löpa våra lopp för att vinna dem.
1 Kor 9:24-25
24 Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. 25 Men alla som tävlar underkastar sig i allt hård träning – de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar.
2 Tim 2:5 Och den som tävlar blir inte krönt med segerkransen, om han inte följer reglerna.
En stafett har olika delar med olika sätt att göra det på. Kort kan man dela in det i dessa delar: start, spurt med överlämning och det emellan de andra två x antalet sträckor.
Går vi in på det lite mer i detalj så kan det kanske se ut som följer, beroende på hur långt loppet är:
– Start: Börja springa, beroende på om man vill ”dra” eller ”hänga på” måste man mer eller mindre jobba sig till den position man önskar.
– ”Det emellan”: Här gäller det fortfarande att se till att man har den position som passar mig bäst inför slutet. Jag kan tex. ha sprungit för fort så jag inte orkar av slutet eller ligger så långt bakom att jag inte hinner ta igen och därmed ge min lagkompis ett sämre utgångsläge.
– Spurt med överlämning: Här gäller det att krama ur det sista man har av krafter för att få så bra tid som möjligt. Sen kommer överlämningen: överlämningen måste ske inom ett visst område/del av sträckan. Den får inte ske innan eller efter, då blir man diskad. Efterföljande team-medlem står inte stilla och väntar på att jag ska komma, utan han/hon börjar springa så smått och har nästan kommit upp till full hastighet när stafettpinnen lämnas över, fortfarande inom detta vissa område.
Tar vi denna bild och applicerar den på oss kristna kanske det kommer att se ut så här:
– Start: vi blir frälsta eller tar över från föregående generation, får stafettpinnen, vi blir upplärda och får praktisera, vi blir mogna kristna.
– ”Det emellan”: vi springer vårt lopp, gör det Gud säger och vill, förbereder för den som senare ska ta över.
– Spurt med överlämning: Vi ger allt, vi förbereder oss för att lämna över, lär den och hjälper den på alla sätt, ger mer och mer ansvar och till slut lämnar vi över stafettpinnen helt. Sen sätter vi oss inte ner och börjar kritisera utan hejar på och stöttar så mycket man kan. Vi låter han/hon springa SITT lopp. Vi säger inte att det ska ske på samma sätt som när jag sprang.
Det är så mycket som kan hända, vi kanske missar i starten och tappar pinnen, det kanske inte kommer någon och lämnar över, vi kanske trampar snett och ger upp(kommer inte i mål), vi kanske inte har någon att lämna över till, vi kanske inte vill lämna över, den som skulle ha tagit över kanske har tröttnat på att vänta på grund av olika orsaker, för mycket tjafs precis innan, under och efter överlämnandet så de ger upp, som sagt, det är mycket som kan gå fel.
MEN, det är mycket som kan gå rätt bara vi anstränger oss lite.
”Vi ska springa vidare med den stafettpinne vi fått, inte putsa den och ta den för given” har någon sagt.
Så funder på:
Hur ser din stafettpinne ut som du ska lämna över?
Och hur ska vi kunna maximera för den som ska ta vid/över en gång.
