Tittar vi oss runt om i världen och i synnerhet i väst världen, lever vi ett väldigt anpassat och tidsenligt liv. Vi ser inga stora skillnader på världen och kyrkan, det enda som kanske skiljer oss åt är att vi säger oss vara kristna.
Det är det enda, sen lever, tänker, talar och agerar vi som världen. Vi till och med strävar efter samma saker som världen.
Ordet säger i 2 Kor 13:5 Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet.
Vilken är vår måttstock? Bibeln eller världen?
Varje sann kristen måste ställa sig denna fråga, kanske dagligen, med alla beslut som måste tagas. Nu gäller det inte bara att ställa sig frågan, utan att underordna sig den Herre som vi bekänner oss till och göra efter vad Han tycker och inte vad jag, samhället eller världen tycker. Annars ” består ni inte provet”.
Malaki 1:6-10 Förakt för Herren 6 En son hedrar sin far, en tjänare sin herre. Om nu jag är en far, var är då den heder som borde visas mig? Och om jag är en herre, var är då fruktan för mig? Detta säger HERREN Sebaot till er präster som föraktar mitt namn. Och ni frågar: ”På vilket sätt har vi föraktat ditt namn?” 7 Jo, genom att ni på mitt altare offrar oren mat. Och ni frågar: ”På vilket sätt har vi kränkt din renhet?” Genom att ni säger: ”HERRENS bord betyder ingenting.” 8 Om ni bär fram ett blint djur som offer, är inte det något ont? Om ni bär fram det som är lamt och sjukt, är inte det något ont? Kom med sådant till din ståthållare! Tror du han blir glad och tar nådigt emot dig? säger HERREN Sebaot. 9 Men bönfall nu inför Gud att han må vara nådig mot oss. Genom er har detta skett. Kan han då bli vänligt sinnad mot er? säger HERREN Sebaot. 10 Om ändå någon av er ville stänga tempeldörrarna, så att ni inte förgäves tänder upp eld på mitt altare! Jag har inte behag till er, säger HERREN Sebaot, offergåvorna från er hand finner jag ingen glädje i.
I stycket ovan ställer sig Gud frågan ” var är då den heder som borde visas mig?” Denna fråga skallar för alltid, i alla tider och generationer, och även idag.
Det profeterna höjde ett varningens finger för 20-30 år sen och sa att församlingen skulle korrigera ser vi konsekvenserna av idag och frågan behöver aktualiseras igen.
Det hemska idag är som verserna ovan säger, är att vi kristna inte vet vad vi gör fel eller att vi gör fel, utan tror att vi lever rätt.
Nästa hemska sak är vår ovilja att förändra oss. Det är bekvämare att skapa sitt ”egna evangelium”, ”bredda den smala vägen” så det inte kostar på så mycket och att komma med den ena ursäkten efter den andra för att försöka rättfärdiga sitt sätt att leva.
Vem försöker vi lura?
Om nu Gud inte går att lura, vem lurar vi då? Vi lurar bara oss själva.
Vad hemskt att leva i den lögnen som antagligen leder oss rakt till helvetet.
Vi måste se till att de ”offergåvor” som vi lägger på altaret är välbehagliga inför Gud och glädjer honom, annars är de förgäves och det vore bättre att ”stänga tempeldörrarna” och gå hem.
”Pröva er själva om ni lever i tron”, ” Gör ni inte det, består ni inte provet.”
Låt oss ha dessa ord som ledstjärnor i våra liv. Ett liv i helgelse så vi genom det fruktar och hedrar Gud på ett sätt som är Honom välbehagligt, då kommer det alla sant kristna längtar efter, se Guds rike utbreda sig på jorden.
