Ibland kan bön kännas lite abstrakt, vi bara ber. Fråga människor vad bön är och du får många svar. Men bön är mycket mer än att ”bara” prata med Gud.
Bön är som en verktygslåda, rätt verktyg vid rätt tillfälle ger snabbt och bra resultat.
De kanske vanligaste om vi ska namnge dem är: Tack bön (tack Jesus för att ….), tungotal och ”I Jesu namn” (ber jag om att….).
Det finns fler och inte nog med det så finns det olika typer i vissa av dem.
För att nämna några andra: lovprisning, suckar, tronsbön, överenskommelsebön, barnsnödsbön mm.
Några olika varianter av tex. tungotal: för uppbyggelse, för uttydning, i förbön, sjunga i anden (om man inte räknar den som en egen).
Listan kan göras längre. Viktigt här är att inte haka upp sig på namnen här utan känna igen dem så vi kan hänga på (flöda med) och lära oss när vi ska använda dem.
I Jak 4:3 Ni ber men får inget, därför att ni ber illa.
Denna vers säger mig att, bön är inte bara något som man kan göra hur som helst utan något vi måste öva oss i och att det finns vissa regler som vi måste rätta oss efter (läs Matt 6:5 och framåt), vi kan inte säga: Gud hör alltid alla våra böner, det finns rätt sätt och sätt som inte attraherar Gud, vi kan inte leva hur som helst och tro att Gud ska svara (läs i Jak 4 kan vi läsa om att vi ska bland annat ska: underordna oss Gud, närma oss Gud, göra våra händer och hjärtan rena, ödmjuka oss, inte förtala.)
Detta kanske är något nytt men vi måste förnya vårt sinne Rom 12:2 även på detta område.
Även hur vi ber påverkar. Har sagt det tidigare: lyssna på andra och dig själv, om du var Jesus hur skulle du uppfatta bönerna? Upprepande! Speedade! Slentrian mässiga! Oengagerade! Religösa! Ett visst tonläge!
Utgångspunkten för oss måste vara den samma som lärjungarnas, ”Lär oss att be”. Luk 11:1 En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.”
När man börjar är det bra att göra vissa saker för att ”kalibrera” sig med Gud. Det är bra att ha förberett sig i bön redan hemma. Man kan börja med sång, att tacka Gud för vad han är och/eller vad han gjort. (Lovsång och tillbedjan)
Tiden har betydelse, eller rättare sagt vad vi gör utav den. Generellt börjar vi med själsliga böner (inget fel med dem. Fil. 4:6 Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse.) sedan efter den när vi lyssnat in Gud börjar vi be vad Gud säger till oss och leder oss till. Detta tar olika mycket tid vid olika tillfällen, så det är bra att ha bönemöten som inte är tidsbegränsade. Under tiden man ber ska man alltid lyssna in om Gud vill säga något.
Kroppsställningen kan ha betydelse, vi kan vara på knä, på våra ansikten, liggande raklånga/utsträckta på golvet, även gå runt och ”vifta med armarna”, göra samma sak som någon/alla andra. Blunda är bra om man har svårt att koncentrera sig.
Sen finns det vissa praktiska och bra ordningar, även olika, när vi ber.
Har man en ”en timmes bön” så är det inte så lämpligt att låta alla be för alla böneämnena efter varandra om man är många, någon kanske leder och då ska de andra haka på, be med, hjälpa till att dra det som den som leder känner att man ska be för, inte ta över och be för annat. Vid vissa tillfällen är det bättre att be för vissa saker och vid andra tillfällen andra saker, personligt i mindre samlingar och genombrott för evangeliet i större (blir större tyngd i bönen om man är fler,om ett helt ”folk” ber). Tänk dig en protestmarsch, det är skillnad om det är 50 eller om det är 10 000. Även i bön gäller det att kunna underordna sig en ledare.
Bön måste övas i alla dess former, men vi måste också öva vårt sinne att koncentrera sig på bön och inget annat under den tid vi ber.
Det största hindren är tradition, ovilja att lära och göra och lyda.
Kommer att några gånger framöver att prata om de olika bönerna.
