Kanske någon tycker att det är en lite konstig eller provocerande fråga, men berättigande, tror jag. Du kommer att förstå lite senare vad jag menar.
Det hela började med en mening eller om det var ett uttalande jag hörde som lät ”Lev ditt liv med mening.”
Sen hörde jag en predikan om att det räcker inte bara med att ha en bra intention och att köpa ett par joggingskor för att klara av att springa någon form av löpartävling. Man måste sätta på sig skorna och komma ut och öva. Det som slog mig var att även det inte räcket, vi måste börja springa det riktiga loppet, komma till start någon gång och sen springa allt vad vi orkar.
Vi läser i 1 Kor. 9:1-27
Apostelns bruk av sin frihet
1 Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett Jesus, vår Herre? Är inte ni mitt verk i Herren? 2 Om jag inte är apostel för andra, så är jag det i alla fall för er. Ni själva är i Herren sigillet på mitt apostlaämbete.
3 Mitt försvar mot dem som anklagar mig är detta: 4 Har vi inte rätt till mat och dryck? 5 Har vi inte rätt att föra med oss en troende hustru, vi liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas? 6 Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete? 7 Vem gör väl krigstjänst och betalar själv sina utgifter? Vem planterar en vingård utan att äta frukten från den? Eller vem vallar en hjord utan att få sin mjölk av den? 8 Är det bara som folk säger? Säger inte lagen samma sak? 9 Det står skrivet i Mose lag: Du skall inte binda för munnen på oxen som tröskar. Är det oxarna Gud bekymrar sig om? 10 Säger han det inte för vår skull? Jo, för vår skull blev det skrivet att den som plöjer och den som tröskar skall göra det i hopp om att få sin del. 11 När vi har sått ett andligt utsäde bland er, är det då för mycket begärt att vi skördar något av ert jordiska goda? 12 Om andra har rätt att få del av det som är ert, har inte vi det ännu mer? Men vi har inte utnyttjat denna rättighet utan finner oss i allt för att inte lägga hinder i vägen för Kristi evangelium.
13 Vet ni inte att de som tjänstgör i templet äter av det som kommer från templet, och att de som gör tjänst vid altaret får sin del av det som offras på altaret? 14 Så har också Herren befallt att de som predikar evangeliet skall leva av evangeliet. 15 Men jag för min del har inte utnyttjat en sådan förmån. Jag skriver inte detta för att jag skall få någon. Hellre vill jag dö än att någon tar min berömmelse ifrån mig. 16 Ty om jag predikar evangelium har jag inget att berömma mig av, eftersom jag är tvingad till det. Ve mig om jag inte predikar evangelium! 17 Om jag gjorde det frivilligt, hade jag ju lön. Men om jag gör det därför att jag är tvungen, så är jag betrodd med uppgiften som förvaltare. 18 Vad har jag då för lön? Jo, att som förkunnare av evangelium få lägga fram det utan kostnad och inte utnyttja den rätt evangeliet ger mig.
19 Eftersom jag är fri och oberoende av alla, har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler. 20 För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen. 21 För dem som är utan lag har jag blivit som den som är utan lag, för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lever i Kristi lag. 22 För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att jag i varje fall skall frälsa några. 23 Allt gör jag för evangeliets skull, för att jag själv skall få del av det.
24 Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. 25 Men alla som tävlar underkastar sig i allt hård träning – de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. 26 Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. 27 I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.
Ärligt talat tror jag att många kristna och många församlingar inte ens är på ”löparbanan”. Detta kanske låter hårt, men ser man på vad dessa håller på med är vi oftast bara i stadiet att vi tänker att vi vill komma igång, ännu färre har köpt skorna, och ännu många färre är ute och tränar, och ännu många mer färre har kommit till bana och ställt upp sig för att löpa, och därefter är det ännu många, många ännu mer färre som springer och springer för att vinna. Titta på ditt liv och din församlings liv, VAR ÄR NI NÅGONSTANS?
Någon kanske säger: ”Livet är en enda stor förberedelse”, eller ”Det finns tider och stunder för allt”. Det konstiga är att som jag nämnde ovan att det är ypperligt få som springer för att vinna.
Lärjungarna var tre år med Jesus sen sprang de sina lopp, hur många av oss har inte varit kristna/frälsta längre än det?
Vi kan inte heller jämföra oss med andra kristna eller andra församlingar om hur långt vi kommit, utan vi måste se i bibeln vad det är som gäller.
Det är så otroligt lätt att hamna i vilken metod eller koncept man ska jobba efter och sen aldrig komma till punkten då det blir ens livsstil, livsstilen att löpa med det för att vinna loppet.
Vi har köpt ett ställe som vi benämner ”har stor potential för oss att göra det vi känner Gud har kallat oss att göra”. Det är så lätt att klappa sig för bröstet och tro att man löper loppet, medans man bara är i tanke och fixar stadiet. Loppet börjar först när människorna blir berörda och förvandlade.
Vi måste komma ifrån tränings och förberedelse stadiet och börja löpa våra lopp och springa det för att vinna. Vi måste ta vårt kristna liv på allvar för att kunna säga som Paulus säger i vers 26 och 27:
26 Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften.
27 I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar (gör det som Gud har kallat mig till) för andra.
