Fil 4: Förmaningar
1 Stå därför fasta i Herren, mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och min krona, ni mina älskade. 2 Evodia och Syntyke uppmanar jag att vara eniga i Herren. 3 Ja, också dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.
4 Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. 5 Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. 6 Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. 7 Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. 8 För övrigt, bröder, allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. 9 Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er.
Apostelns tack för gåvan
10 Det har glatt mig mycket i Herren att ni till slut har låtit er omtanke om mig blomma upp. Visst tänkte ni redan förut på mig, men då hade ni inte något tillfälle att visa det. 11 Jag säger inte att jag har saknat något, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. 12 Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen. Jag kan vara mätt och jag kan vara hungrig, leva i överflöd och lida brist. 13 Allt förmår jag i honom som ger mig kraft. 14 Men ni gjorde väl som hjälpte mig i mitt svåra läge. 15 Ni filipper vet också hur det var under evangeliets första tid, när jag hade lämnat Makedonien. Ni var den enda församling som satte sig i förbindelse med mig, så att räkenskap kunde föras över givet och mottaget. 16 Också när jag var i Tessalonika skickade ni mig både en och två gånger vad jag behövde. 17 Inte så att jag söker gåvan som sådan, utan vad jag söker är att ni skall få en riklig frukt av den gåva ni ger. 18 Jag har fått allt och det i överflöd. Jag har mer än nog sedan jag av Epafroditus har tagit emot gåvan, en ljuvlig doft, ett rätt offer, som Gud tar emot med glädje. 19 Så skall min Gud, efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt vad ni behöver. 20 Vår Gud och Fader tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.
Det är lätt att alltid välja den lättaste eller en lättare väg än den som vi kan läsa om i bibeln. En sak vi måste lära oss för att kunna välja Guds väg är att försöka se lite längre, se i tro. Vi kan läsa på många ställen att om vi gör på ett visst sätt kommer det att resultera i något, tyvärr är vi inte alltid villiga att göra det bibeln säger som är vilkoret för att vi ska få detta ”något”.
Någon har sagt ”den bästa vägens största fiende är den näst bästa vägen”
Rom 4:17
Så står det skrivet: Till fader för många folk har jag satt dig, och det är han inför Gud som han trodde på, honom som gör de döda levande och kallar på det som inte är, som om det vore till.
Rom 8:24-27
24 Ty i hoppet är vi frälsta, men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på något som han redan ser? 25 Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt. 26 Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, 27 och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill.
I oss själva kommer vi bara för en tid att klara av att leva i tro. Det som finns runt omkring oss i världen kommer alltid att försöka dra oss från att leva så som bibel (Gud) vill.
Ibland kan det kännas som en omöjlig sak att kunna, men Gud skulle aldrig säga något till oss att göra om det inte var möjligt för oss att kunna göra det.
Grunden till att kunna leva ett liv som Gud gillar är att leva nära Honom. Till vår hjälp har vi den helige Ande. Men vi har även bibeln och vänner.
Att som det står i Apg. 2:42 De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. Är också grundläggande saker för att lyckas.
Även Jesus hade detta val att alltid välja den högre vägen istället för att välja den lättare. Kanske det mest talande är när Jesus blir frestad av djävulen, som vi kan läsa om i Matt. 4:1-11 och i Luk. 4:1-13.
Tänkvärt är att i vers 13 i Lukas står det att djävulen hade frestat honom på alla sätt och att han lämnade honom för en tid.
När det står ”för en tid” är det underförstått att han kom tillbaka och fortsatte med att försöka få Jesus att välja hans (djävulens) väg och inte Faderns.
