Ditt tal avslöjar dig.
Matteus 26:73-74 (SKB) En stund senare [en timme, se Luk 22:59] kom de som stod där [vid porten] fram till Petrus och sa: ”Visst är du också en av dem. Det hörs på dialekten (talet).” [Uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja.] Då började han förbanna [önska sig själv förbannad av Gud, om det han sa inte var sant] och svor på nytt en ed [vid Guds namn och sa sedan]: ”Jag känner inte den mannen.” I samma ögonblick gol en tupp.
Jag tycker det är intressant att lyssna på när människor pratar och berättar saker. Det kan vara vid ett fikabord, någon som vittnar/predikar, talar i telefon (oftast hör man bara den ena), på bussen, i en kö i mataffären om man sitter i ett väntrum eller något annat sammanhang.
En sak att lyssna på, är det de vill få fram (fakta), men det som jag många gånger lyssnar efter är motivet bakom. Alla som lyssnar på någon, tolkar det de hör efter sina egna måttstockar. Som min teologi, politisk åsikt, om det är kärleksfullt, om det är krävande, osv.
Men det jag vill komma till är att saker kan sägas som skvaller, förtal eller att man ”fått något från Gud” (som är svårt att ifrågasätta), men är inlindat/förtäckt i att det är information eller en uppenbarelse. Det ligger lite i människans natur att vara nyfiken, vilja veta mer än vad man behöver veta och vilja tala/berätta om saker som man borde hålla tyst om. (Barn har problem med att bevara en ”hemlis”) Vi alla borde tänka lite på vilket motiv vi har när vi säger saker. Många gånger är det bra/bättre att vara tyst.
Efesierbrevet 4:29 SFB15 Låt inga smutsiga ord komma över era läppar, utan bara det som är gott och bygger upp där det behövs, så att det blir till glädje för dem som hör det
