Hämtat från boken ”Ett brinnande hjärta. Att leva ett passionerat liv för Gud.” sid 9-11 av John Bevere.
Många längtar efter sanningen, men när de konfronteras med den, förkastar de, ignorerar eller förvanskar den till sin egen fördel. Detta faktum har lett till akuta problem för vår generation och skapat ett samhälle som är fyllt av bedrägeri och villfarelse. Jesus varnade upprepade gånger vår tids människor för just detta.
Villfarelse orsakar stora problem, eftersom de som fångas av den tror att de vandrar i sanningen. Paulus beskriver för Timoteus hur det kommer att vara i den yttersta tiden:” Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå utmed den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.” (2Tim 4:3-4)
En definition av det grekiska ordet ”myter” i vers 4 är ”osanning”. Om lögnen framställs som sanning tillräckligt länge, kommer många att försvara den till sista blodsdroppen.
När den verkliga sanningen uppenbaras genom Skriften, förkastas den som irrlära. Paulus varnade för att människor inte längre kommer att stå ut med den sunda läran. Jag hörde vid ett tillfälle en talare säga: ”De osunda lärorna som förkunnas i våra kyrkor kommer inte från telefonkatalogen. De har Skriften som utgångspunkt.” Han varnade för att dessa läror har sitt ursprung i Bibeln och därför är allmänt accepterade, även om de är osunda.
Ordspråksbokens författare förutsåg denna situation och skrev: ” ett släkte som är rent i egna ögon, men som inte har tvättat bort sin smuts”. (Ords 30:12)
Om sanningen vore tilltalande för våra sinnen och lätt att tillägna sig, skulle hela världen knacka på dess dörr och stiga in. Men Jesus klargjorde att så inte är fallet: ” Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.” (Joh. 3:20–21). Bara den som fruktar Gud älskar sanningen.
Denna tid ger upphov till svåra frågor. Varför är det så många kristna som saknar glöd och hänförelse? Vi har investerat miljarder dollar i media, byggnader, annonsering, och i otaliga andra sammanhang för att sprida evangelium. Varför är det då så många troende som fortfarande brottas med sina begär efter världsliga nöjen? Varför går mer än 80 procent av våra nyomvända tillbaka till mörkrets värld? Hur kan syndare påstå sig ha blivit födda på nytt och likväl förbli oförändrade? Jag tror att ett svar på ovanstående frågor kan vara att de saknar Guds eld och hänförelse.
Om vi studerar de som gått före oss, finner vi tydliga skillnader mellan dem och oss. Vad var det som gav Moses en sådan längtan att följa Gud, då detta kostade honom allt han ditintills uppnått i livet? Varför fortsatte Jesaja, Jeremia, och andra profeter att proklamera just de ord som orsakade dem förföljelse och svårigheter? Hur kunde de första kristna offra både ägodelar och bekvämlighet, ja till och med sitt eget liv, för evangeliets skull? Vad var det för styrka hos den första församlingen som satte dem i stånd att frimodigt förkunna det glada budskapet trots hot om både tortyr och död, då den svåraste kampen för allt för många troende idag består i att övervinna sin dåliga självbild? Åter är svaret: Guds eld.
Vi behöver Guds eld – och den är tillgänglig för var och en som hungrar efter sanningen. Den kommer inte utan konfrontation, men de flesta har redan fått nog av den inställsamma förkunnelse som bara stryker människor medhårs, och de är beredda på förändring. Fruktan att förbli oförändrad väger tyngre än varje smärtsamt möte med sanningen. De som befinner sig i ett sådant läge, längtar desperat efter att höra härlighetens Herre tala.
Gud är mer intresserad av vårt inre tillstånd än av vår yttre välfärd och älskar oss tillräckligt mycket för att säga just det som vi behöver höra.
