1 Kor 12 De andliga gåvorna
1 Bröder, jag vill inte att ni skall vara okunniga i fråga om de andliga tingen. 2 Ni vet att när ni var hedningar, drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna. 3 Därför skall ni också veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: ”Förbannad är Jesus”, och att ingen kan säga ”Jesus är Herren”* annat än i kraft av den helige Ande.
4 Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme. 5 Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. 6 Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. 7 Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta. 8 Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande. 9 En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, 10 en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. 11 Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.
12 Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus. 13 I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. 14 Kroppen består ju inte av en enda lem utan av många. 15 Om foten sade: ”Eftersom jag inte är hand, hör jag inte till kroppen”, så hör den ändå till kroppen. 16 Och om örat sade: ”Eftersom jag inte är öga, hör jag inte till kroppen”, så hör det ändå till kroppen. 17 Om hela kroppen vore öga, hur skulle den då kunna höra? Om hela kroppen vore öra, hur skulle den då kunna känna lukt? 18 Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som han har velat. 19 Om alltsammans vore en enda lem, var vore då kroppen?
20 Men nu är lemmarna många och kroppen en. 21 Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte”, inte heller huvudet till fötterna: ”Jag behöver er inte.” 22 Nej, tvärtom är de av kroppens lemmar som vi anser svagast så mycket mer nödvändiga. 23 Och de lemmar i kroppen som vi anser värda mindre heder, klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för, skyler vi med så mycket större anständighet, 24 något som de andra inte behöver. Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder, 25 för att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra. 26 Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den.
27 Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar. 28 Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. 29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? 31 Men sträva efter de nådegåvor som är störst.
Kapitlet börjar med ”att vi inte ska vara okunniga”.
I vissa sammanhang talas det väldigt mycket om apostel, profeten, läraren och herden och glömmer att det även finns andra gåvor och tjänster + kraftgärningar som även de måste fungera för att församlingen ska bli ”hel”. Den Helige Ande uppenbarar så att det ska bli till ”nytta”.
Vi får olika gåvor för att vi ska kunna tjäna varandra i församlingen och sedan människor omkring oss,
Ef 4:12
De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp,
Det är genom samma Ande som allt sker och samordnas, allt behövs och vi kan inte säga att vi inte behöver någon lem eller att en lem är bättre eller sämre än en annan. Det är Gud som har sammanfogat kroppen.
Apg 6:2
Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: ”Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden
En tjänst vid bordet var en sak de inte tog lätt på, de tog inte vem som helst utan efter noggrann efterforskning kom de fram till den som var mest lämpad, och det var inte med de kriterier som vi kanske skulle ha.
I dagens församlingar är det lätt att bara försöka fylla alla funktioner i verksamheterna som vi har. Det är lätt att det blir ett ”en gång ljudkille, alltid ljudkille” tänk, istället för att hela tiden jobba efter att försöka få ut alla i det Gud har för dem.
Det är lätt att få en bild av någon som man tror att det är dennes ”tjänst”, men frågar man vederbörande och ibland efter lite lirkande vill personen ifråga något helt annat.
Pastorns jobb är inte att förverkliga sig själv, utan att se sina får bli förverkligade i det Gud har för dem.
Detta kräver att vi inte bara tittar varandra i nackarna en gång i veckan, utan att vi jobbar på att skapa en djup gemenskap där vi vågar öppna upp oss för varandra så vi vågar tala om det som Gud har lagt ner i oss och som inte är ”i det synliga”, utan det vi drömmer om. Man dela inte hemligheter med främlingar.
Ska vi bli en frisk, sund och en församling efter Guds vilja måste fler komma ut i sitt ”kall”, för att tjäna de lemmar som är närmast och den kroppen de tillhör, så att vi verkligen blir en fullt fungerande kropp. Där alla är med och ”drar sitt strå till stacken” och inte bara några få.
