Måndagens tanke. Vid två tillfällen nu, en när jag vaknade mitt i natten för en tid sedan och en nu i lördags 22/2 när jag körde hem från Stockholm, kom det så kännbart, det som står Rom 8:27 ”Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord.”
Det fanns en lätthet och ett flow när jag bad och jag bara fortsatte och fortsatte och hade inga problem att be länge, hålla fokus och känna Andens ledning i bönen. Jag tänkte att ”så här vill jag ha det varje gång jag ber”.
Det slog mig att en lärjunge bad Jesus en gång: ”lär oss att be” (Luk 11:1).
Min bön blev densamme ”lär mig att be”.
Gud påminde mig även om Jak. 4:3 ”Ni ber men får inget, därför att ni ber illa”. Det står i ett visst sammanhang, men jag tror det gäller andra sammanhang också. För vi kan läsa i Matt. 6:5- och framåt, om som överskriften säger ”Rätt bön”. Finns det en rätt bön, måste det även finnas en fel bön. Min önskan är att vi alla ska lära oss att be på ett sätt som Jesus vill och att vi ska komma in i ett ”flow”, för efter dessa tillfällen infann sig en underbar gudomlig frid som man får när man varit och är i Guds närvaro. Och det var underbart och det var något man helst vill vara i hela tiden, man ville inte att det skulle ta slut.
