IUP.
En av de bästa saker man kan göra som kristen är att gå en bibelskola. Förhoppningsvis kommer den förvandla ditt liv på djupet. Att gå en skola består mycket enkelt i två saker, teori och praktik.
Dilemmat som kan uppstå är att det är lätt att ta till sig teorin men svårare att omvandla teorin till att blir en verklighet i ditt liv. Det är lätt att läsa och säga ”ja och amen” till sake, som tex. att vi behöver Andens frukter i våra liv, men hur gör vi för att de verkligen ska bli en verklighet i våra liv?
I början på ens kristna vandring gör man ofta stora förändringar, medans efter ett tag blir det mer på detaljnivå. Vissa förändringar är lätta att förstå och genomföra, medans andra är lätta att förstå, men svåra att genomföra. (Sen finns det de som är svåra att förstå och lätta att genomföra och de som är svåra att förstå och svåra att genomföra.)
Jag personligen känner att jag skulle behöva en IUP.
Vad är nu det?
När mina barn gick i skolan upprättades en IUP (Individuell Utvecklings Plan), där läraren (i vårt fall Gud), föräldrarna (för oss en mentor eller en gemenskap) och barnet (du och jag) pratade och la upp en plan på hur barnet/eleven skulle förbättra sig för att nå de mål som sattes upp, som de kommit överens om.
Har vi, du och jag, ett slutmål och delmål (både små och stora) för våra kristna liv och har vi en plan för hur vi kommer dit? Eller ”flyter” vi bara med, som tyvärr många gör?
Om utvecklingen i våra liv har stannat upp beror det till stor del på att vi inte har en plan eller att vi inte följer den (eller har fel plan).
