I Ordspråksboken 29:18 (SKB) står det: ”Där det inte finns någon profetisk uppenbarelse (vision, klarsyn, ingen uppenbarelse om Gud och hans ord), där släpper folket sina hämningar (behärskning, självkontroll, återhållsamhet), men den som håller undervisningen [följer Guds instruktioner – hebr. Torah], han är välsignad (lycklig, avundsvärd). [Om det inte finns något högre mål och mening i en människas liv, då finns det ingen anledning att kämpa för det rätta, då lever man bara för dagen och släpper sina hämningar.]
De ord jag vill ”highlighta” är: uppenbarelse och undervisningen.
Man skulle kunna säga: där en förståelse och tillämpning av ordet (undervisningen) saknas eller inte finns, där går det ofta snett och blir fel.
Detta ser man både i världen/samhället, i kyrkan och i kristnas personliga liv.
I samhället idag ser vi kulturkrockar och stora skillnader i tyckande, tänkande och agerande hos människor.
I kyrkan ser vi problem när den försöker anpassa sig till nutiden, då man tycker det ”gamla” är förlegat. Det blir problem när vi försöker göra om kyrka till något den inte är och går bort ifrån att vara ”sanningens pelare och grundval.” Första Timoteusbrevet 3:15 ”Men om jag dröjer vill jag att du ska veta hur man bör bete sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval.”
Hos individen blir det jobbigt när man vill leva riktigt och rätt efter bibeln, men mycket (ibland kyrkan och samhället) runt omkring tycker det är fel. Det kostar på att stå upp för de kristna/bibliska sanningarna. Paulus beskriver sin upplevelse av något liknande i Romarbrevet 7:15 ”Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag.”
Vad är lösningen? Ja, enligt det första bibelordet (Ord. 29:18) så måste vi få uppenbarelse och hålla undervisningen.
Vad är min uppenbarelse?
Vad är din uppenbarelse?
En slutsats jag har tänkt på är: att om vi vet vad målet är blir vägen rakare och inte så lång.
