Måndagens tanke:
Döden, något oundvikligt.
Inget roligt ämne att prata om och som vi i västvärlden och i Sverige pratar väldigt lite om och vad som kommer därefter.
Förra veckan hade vi minnesstund för min mamma som hade dött. Oundvikligt tänkte jag på döden då och hur det kommer vara den dagen då jag står inför min Herre, Kung och Skapare? Vilka ord kommer Han uttala över mig och mitt liv? Kommer Han säga som han sa till tjänare i Matteus 25:21 ”Bra, du gode och trogne tjänare” ”Gå in i din herres glädje!”?
Eller kommer Han att säga som i Matteus 7:23 ”Jag har aldrig känt er (dig). Gå bort från mig,”?
Jag hoppas att jag lever mitt liv och inriktar mitt liv som Paulus skriver i Filipperbrevet 1:20-21 ”Det är min längtan och mitt hopp att jag inte på något sätt ska stå där med skam, utan att Kristus nu som alltid ska bli frimodigt förhärligad i min kropp, vare sig jag lever eller dör. För mig är livet Kristus och döden en vinst.”
När du dör och tar klivet in i evigheten kan du inte ta med dig något.
I Matteusevangeliet 6:19-21 står det ”Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.”
Efter sådana här verser blir det oundvikligt en massa frågor, men huvudfrågan blir nog: Hur lever jag mitt liv?
