I alla församlingar finns det människor som gör, har sina åsikter och tänker på ett visst sätt. Vi kommer från olika bakgrunder med mer eller mindre i vårt bagage. Det kan vara olika saker som skilsmässa, drog/alkoholproblem, misshandel, uppväxt utan kärlek, mobbing, dåligt självförtroende, listan kan göras lång och är unik för varje människa. Vi har även bra och positiva saker med oss, så livet behöver inte bara vara helt kolsvart.
Med en sådan salig blandning av olika typer av människor är det inte konstigt att det blir konflikter eller att man har olika syn på saker och ting som gör att vi blir arga. Det är inte fel att bli arg, men lyd Paulus råd i Ef. 4:26 Grips ni av vrede, så synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede
Att säga förlåt eller att förlåta är inte alltid det lättaste.
Tittar vi på barn så verkar de, speciellt syskon emellan, ha problem med att säga förlåt eller så säger de förlåt utan att egentligen mena det och i nästa sekund göra om samma sak igen.
Hur är det då med oss vuxna? Inte mycket bättre, bara lite mer sofistikerat.
Titta mellan par, på jobbet, i vänskapskretsen och som vi ska titta på i församlingen så finns det alltid något litet som ligger och pyr.
Det är om vi läser lite mellan raderna i bibelversen ovan att det inte är fel att bli arg, utan hur vi tar itu med det. Gör vi inte något åt det så kan det resultera i att människor inte pratar med varandra, grupper bildas och ytterst splittring i församlingen. Det finns åtskilliga exempel där det hela startade med en bagatell och slutade med att församlingen splittrades. Hade bara något gjorts i början hade mycket kunnat förhindras.
Lite bibelord med ordet förlåt.
Matt 6:14-15
Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.
Det finns en nyckel i att förlåta som vi borde använda oftare.
Matt 18:35
Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.”
En nyckel till. Vi måste förlåta av hjärtat, verkligen mena det, annars kommer inte Fadern förlåta oss. Vi gör oftast som någon har sagt ”jag förlåter, men jag glömmer inte”
Mark 11:25
Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser.” En annan översättning ”Annars gör era böner ingen nytta”
Luk 17:3-4
Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom.”
Detta är en befallning ”skall”
Ef 4:32
Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er. Om Kristus nu har förlåtit mig mina, egentligen oförlåtbara, synder.
Joh 20:23
Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.” Tänk vad hemskt att binda någon i oförlåtelse.
Kol 3:13
Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra. Vi ska ha överinseende (tecken på andlig mognad) med varandra och förlåta, vi har alla kommit olika långt.
Matt 5:21-24
21 Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. Den som mördar är skyldig inför domstolen. 22 Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna. 23 Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, 24 så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.
Detta är allvarligt. Om vi inte jobbar med detta medför det konsekvenser, Guds härlighet förhindras i våra liv och kanske missar att komma till himmelen. Vi i Guds församling kan inte acceptera att det förekommer, varken hos oss personligen eller hos min broder. Vi kan inte sopa allt under mattan hela tiden, efter ett tag ”kommer vi att få bestiga ett berg varje gång vi ska förbi.” utan måste ta tag i det som andligt mogna kristna och inte som bortskämda barn.
